mattssondiabetes

helt slut när jag vaknade i morse, ey fy fan , mår som piss. kuk grejer asså,. har typ feber också!nej men palla, få rtyp gå och köpa ett sex pack 3,5 , det bedövar nog lite!













/Jocke

Bloggen, din dagbok på internet. ALLA som vill kan läsa och skriva kommentarer i den. En dagbok altså. För mig  har en dagbok alltid varit en liten bok som man fick av mamma när man var liten. När hon antingen tyckte att man behövde träna sin handstil, eller när hon kanske anade att man många kännslor som inte kom ut när hon talade med en. Istället för att hålla alla kännslor inom sig är det bra att dela dem med någon. Det känns alltid lättare om man pratar med någon, så varför inte prata med en dagbok? Den är ju lätt att ta med sig när man reser och får lätt plats i den lilla lådan i nattygsbordet. En liten vän som man alltid kan lita på och alltid finns där när man behöver den. En vän att dela sina vardagliga kännslor med, en vän som alltid som lyssnar. Det är kanske dåligt med svar och råd från en dagbok men den lyssnar i alla fall och ställer alltid upp.
   Är bloggen en framtida ersättare av den gammla hederliga boken med ett litet hänglås på? Den privata och kanske mest personliga lilla ägodel man har som ung. Boken kan spegla en hel barndom, ett barns lyckliga födelsedagar och glada utflykter med familjen, men också de hårda tonårsdagarna när det inte finns någon vuxen som förstår eller orkar bry sig. Dagboken finns alltid där, det går alltid att skriva ut sina kännslor och tankar på de tomma randiga bladen som bara väntar på att få möta pennudden. Jag tror att dagboken har räddat, eller åtminstånde fått många skakiga ungdomsliv på fötter igen.
   När jag själv fick min första, och enda dagbok av mamma för att träna min handstil och komma igång med skrivandet, blev det inte mer än ett fåtal rader innan boken åkte ner i papperskorgen. Så den har knappast räddat mitt liv eller hjälpt mig i någon svår situation. Vem orkar sitta och skriva ner hela sitt liv i en bok? Inte jag i alla fall. Min räddning har varit kröket. Så fort jag en motgång mött i livet har jag alltid svarat med flaskan och dränkt mina sorger i den renaste alkoholen. Även som liten. Började runt 7-års ålder att nyttja flaskan vid motgångar. Blev man bestulen på kulor av sexorna? Flaskan! Utskälld av grannen för att man rökte? Flaskan! Flaskan har funnits där för mig precis som en dagbok för en tönt. Erfaren krökgud som man är i dessa dar med mina 18-år fyllda har livets alla portar öppnat sig.  Det vankas sovmorgon eller helg? Varför inte ta med din bästa vänn som alltid lyssnar ut i parken? Sitta och snacka gammla minnen med en nära vän är alltid trevligt. Eller kanske bara prata om livet och hur allt fungerar här i världen. Eller varför inte skita i snacket och låta flaskan tala. Svepa. Shotta. Klunka. Bånga. finns många ord för den ljuva musiken.. Det är bra för mig. Jag mår bra av en skön fylla med trevliga vänner. Som sagt, jag vill tipsa er! Kröka er igenom livet! Det blir mycket mycket lättare så! Skit i dagböcker, bloggandet och allt skrivande och ta ett glas rött i stället! Släpp beskymrerna och drick! DRICK! Kröka som gudar för imorgon är det fredag! Nu ska jag ut till källaren och kolla till mina bästa vänner. Vi ses i dimman!  SKÅÅÅL!


/ Sennerfeldt